Blir lite klent med uppdateringar emellanåt. Men nu har jag i alla fall hemside- och bildredigeringsprogram på min nya dator, förenklar saker och ting. Dessutom, snabba uppdateringar blir ju oftast på facebook. Sorry till er som inte är med där, kanske dags att bli? Det är inte så hemskt som det låter 
Den som vill se Kaos MH finns det utlagt på youtube: http://www.youtube.com/watch?v=tZ3IudL52oo Eller ja, de moment som det fanns batteri till.
Införskaffat nya halsband! Mycket nöjd med dem. Både knäppe och halvstryp = lätt att ta av och lätt att ta på! Perfect till agilityn, inget krånglande och backande vid starten här inte. Dessutom riktigt snygga. Kommer hela vägen från USA, http://www.cozycritter.com/
In och titta på de nya bilderna nu! Det var en helt underbar dag idag!
Varför göra ordvitsar när man kan göra smileyvitsar? Ett C skulle väl de flesta kanske göra :C av, men jag gör tvärtom! För C är nämligen resultatet från Kaos höftröntgen. Från att ha blivit helt kall när veterinären först säger att min unga hund har ont på grund av en höftledsdysplasi och mer eller mindre sett avlivning av valpen framför sig, och när det tursamt nog inte varit så illa åtminstone sett begränsningarna framför sig (vet att många resonerar annorlunda, men jag hade inte kört speciellt mycket agility med en hund med måttlig till grav dysplasi; oavsett hur lätt i kroppen hunden vore och oavsett hur roligt den tycker att det är! Såg så sent som i somras ett varnande exempel på hur det kan se ut när en hund med C/D kör agility... Ingen vacker syn, och hur den handlern kan fortsätta köra agility med gott samvete förstår jag inte). MEN en lätt dysplasi! Och dessutom det på båda höfterna, så behöver inte ens oroa mig över en snedbelastning. Ska hunden nu ha en dysplasi kan man inte önska sig bättre 
Så, nu kan jag faktiskt tänka mig satsa lite på agilityn. Självklart med stor koll, jag menar, en gång problem kanske har lätt att få problem igen trots "bara" C? Ska bli roligt! Länge länge sedan jag körde agility på allvar
Det är inte lätt att bestämma när gammal är för gammal, men en dag så står man där och bestämmer just det. För fem veckor sedan så kom beslutet för Sigges del, och en vecka senare fanns han inte mer.
Sigge har haft ett riktigt fint liv. Har så många härliga minnen. Inte konstigt, när han funnits i mitt liv sen jag var 15 och varit en bästa vän sen dess. Kan fortfarande se honom framför mig från den allra första natten när han pep bredvid sängen och han fick sova ovanför min huvudkudde, så nöjd och belåten, så liten och go. Vi har gjort så mycket roligt tillsammans och upplevt så mycket. Sigge var den som fick mig att inse att hundträning var otroligt roligt och vi har tävlat en hel del i agility och lydnad och åkt kors och tvärs. Inte den snabbaste, men vad gör det, när han alltid har gjort sitt bästa i alla situationer. Min härliga, mysiga, skälliga, pussiga, lojala lilla Sheltie. Omtyckt av många, saknad av många.
Sigge fick en fin sista sommar, och den sista helgen tillbringade vi nära nära varandra och bara njöt av varandras sällskap. Myste, lekte, småtrixade, skämde bort med både det ena och det andra. Tittade på mig med de vackraste blå ögonen som för att fråga vad vi skulle hitta på nu när vi var hos veterinären för det där sista besöket. Gammal blir till sist för gammal, hur mycket man önskar att det inte vore så, och att hjälpa dem till den sista vilan är det sista vi kan göra för våra underbara fyrbenta. Sov gott, älskade vän. Jag minns dig med så mycket glädje.
Och för bara några dagar sedan fick Sigges kompis sedan valpben somna in. Kommer vara så tomt nästa gång jag hälsar på Oves matte, utan gossar som blir glada över att få träffa varandra igen och utan vitt fluff att kela med... Sov gott, Ove.
Har haft fullt upp en tid och stackars hundarna har haft tråkigt! Och inte nog med det, extran synd o Pascal som inte fått leva ett ordentligt Bergerliv sen innan påsk. Ont ont har han haft i tassarna, fram den här gången. Vila, rimadyl, och utan att bli bättre. Veterinärbesök med röntgad av tassar och fästingsjukdomsanalys visade ingenting. Fortsatte med vila och rimadyl, men icke. Ordentligt hältutredning visade till sist att det trots allt sitter i tassarna, närmare bestämt artros i falanglederna. Små, små förändringar på röntgen än så länge, men mer pålagringar lär det bli. Riktigt segt är att han är bättre i några dagar, men så kommer det bakslag. Äter fortfarande rimadyl och är förvisad till koppelpromenader. Hoppas hoppas HOPPAS det ger med sig snart. En berger vill SPRINGA! Pascal är inte gjord för koppelpromenader!
Haft fullt upp med exjobb och tentaplugg, men nu är sista tentan skriven och sommarlovet är här. Sommarlov med jobb, vill säga. Åker inom kort norrut och spenderar sommarmånaderna i Dalarna. Pascal får se till att bli bättre så att vi kan ta våra dagliga skogspromenader och han får härja runt ordentligt.
Var upp på rasträffen, men varken tävlade eller ställde ut. Gjorde test de comportement med Kaos, som fick 18/20 och betyg A. Simpelt test, men lite intressant att göra ändå. Framtaget av franska rasklubben. Pascal gjorde för ett par år sen, han fick 16 poäng. Supertrevlig helg var det i alla fall, finns så många härliga människor inom Bergervärlden som jag gärna umgåtts med mer än en helg om året!
Har också Sigge hos mig sen några veckor tillbaka. Mysigt att ha alla samlade. Men nog märks det att han är gammal allt, och vissa dagar är tyngre än andra.
Bloggtips! Humlespunk. Helcharmig och rolig hundblogg, och som grädde på moset är spunkvalpen en tokig liten Berger. Rekommenderas!
För nu är han ETT ÅR! 
En fantastiskt trevlig hund som älskar livet, precis som en berger ska! Tack för honom, Mari!
Och som söööööt yttepytting:
Är nu uppe i Leksand för lite påsklov och njuter av underbart vårväder och härliga skogsturer. Tänker mig att det ska bli ett par spår under veckan. Ska se till att få upp en fotodagbok också.
Kaoset har fortfarande inte visat några fler symtom från sin höft (för det är ju den han har haft problem med, om det nu är nån som blandat ihop det med nåt annat 
). SKÖNT!
För er som ännu inte vet, men som är fundersamma med hur det har gått för Nicko och Hicka, kan jag meddela att det slutade på värsta tänkbara sätt... 
Vila i frid, pappa Nicko och syster Hicka. Nu slipper ni smärtan. Mina tankar går till Mari, som förlorat två underbara vänner på en och samma gång.
Stiliga Kaoset närmar sig ett år! Här är 11 månaders-bilden. Lite sen eftersom det var hela tio dagar sen han fyllde meeeen bättre sent än aldrig.
Funderar lite på om jag ska ställa ut honom eller inte i år. Aktuellt är i så fall SGVK-utställningen i Kobäck och/eller rasträffen. Men samtidigt lite tråkigt att ställa en unghund som inte är klar, man har inte direkt nåt att hämta i konkurrensen. Och jag är inte gjord av pengar tyvärr 
Vill sända många tankar och kramar till uppfödar-Mari som just nu har det tufft med både Kaos pappa Nicko och halvsyster Hicka. Nicko har haft borrelia och vill inte bli bättre, och svarar inte på medicin... Och Hicka, ja, hon röntgades för några veckor sen och har riktigt, riktigt dåliga höfter. Så där att veterinären undrade hur hon kunde röra sig så bra som hon gjorde, och att om skalan gått längre än till E hade hon nog fått det.
Mari har inte märkt några symtom, och hon är ändå en sån person som är väldigt uppmärksam på sina hundar och undersöker om något känns fel. Och Hicka är en härlig tjej som alltid varit full av fart och fläkt och energi! Men trots det så blev hon som en helt annan hund när hon prövat smärtstillande. Mer fart, mer intensitet. Hon har alltså bra mycket ondare från sina höfter än vad hon har låtit visas... Och hon är bara två.
Det får mig att funder... Det sägs att Bergern inte har problem från sina höfter. Men de är också experter på att dölja sina problem. Hundar överlag för den delen, men kanske speciellt en ras som Berger som ligger på så hög aktivitetsnivå. Hur många får gå runt och ha ont för att de inte låter oss veta hur ont de faktiskt har? Och nej, riktar inte kritik mot nån, det är bara en reflektion.
Hursom. Mari, jag önskar verkligen jag kunde göra dina hundar friska. Ni finns i mina tankar...
Nu är det matdags, säger Pascal. Och då är det bara att lyda!
Tur han blir äldre, så att jag tvingas till att uppdatera hemsidan! Ser nu att jag aldrig uppdaterade här när han blev nio månader, så får lägga ut den bilden också. Blir lite lat när facebook finns, allt hamnar där istället.
So, här har vi Kaos nio månader:
Och så som tio-månadering:
Känns inte som om det hänt så mycket på den här månaden. Han väger ungefär 13 kg i nuläget, och är nog fortfarande en sisådär 46 cm hög. Och fortfarande superfin förstås 
Tänker mig att det är dags att uppdatera om hans höftleder också. Efter en tjugodagarskur med rimadyl har han inte visat några fler symtom, tack och lov! Vi försöker gå halvmycket och regelbundet och variera terrängen, så gott det går så här i vintertid. Har också börjat simma! Vilket Kaos gör - men öppen mun. Ett par kallsupar blir det per gång, och jag ifrågasätter verkligen överlevnadsstrategin hos den hunden. Håller du på att drunkna? Håll bara munnen öppen så löser sig allt! Har fått några av röntgenbilderna de tog, så här ser Kaosets höfter ut:
Kaos och jag går förtillfället en freestylekurs! Väldigt spännande att lära sig nåt nytt, och svårt är det! Föredrar sporter där man vet precis hur man ska göra, och framför allt när det står en tävlingsledare på planen som även säger precis hur man ska göra 
. Kaoset och jag ska göra ett program till Abbas Rock Me, är tanken. Nu måste jag bara lära hunden de saker jag tänker mig ska vara med! Siktar på att tävla nån gång i framtiden. Om jag nånsin vågar... Han är i varje fall väldigt duktig och imponerar på mig när vi tränar och trots stökigt runtomkring har han full fokus! Nu är det bara matte som ska skärpa till sig och komma ihåg hur man lär hundar saker och ting 
